Nu har skolan börjat igen och i och med att vi började på en onsdag så var motivationen att gå dit långt under minusstrecket. Att vakna halv sex för att stå i köket i tre timmar på morgonen och filea fisk var inte direkt det mest tilltalande. Men det funkade och även fast jag har så svårt för att stå där och skära upp döda djur så gjorde jag klart en hel rödspätta, kanske inte exemplariskt om man jämnför med de som hann med två stycken rödspättor samt en lax, men det kändes bra gjort ändå. Sen dess har jag hunnit med två hektiska hela dagar i köket och det är med värkande fötter som jag lämnat skolan, träskorna är hemska. Idag kom Elvira över till mig efter middagen och vi åt cheeze starz och umgicks i några timmar. Skrattade en hel del också, som alltid med henne. Nu tänkte jag försöka ta igen lite missad sömn, kommer snart tillbaka och försöker skriva något mer här. Vill ju faktiskt blogga. 

 

2014 och jag undrar mest när jag kommer bli en människa igen.

Avslutade 2013 på det bästa sättet. Åkte till Hemavan och fjällgården som jag inte varit på sedan något år tillbaka och tillbringade de sista 5 dagarna på året med en stor bunt härliga människor. Vi lekte lekar i snön, skrattade, åt chips, spelade spel, hade hets-turnering, sjöng lovsånger, tittade på världens bästa spex, diskuterade, hade fruktansvärt fina andakter, kramades och massa annat. På nyårsafton åt vi god mat och skrattade ännu mer, gick ut och firade in det nya året och sen dansade jag väl mest i tre timmar och efter det umgicks vi lite till innan jag gick och försökte få lite sömn. Är så glad att jag åkte och så tacksam över varenda minut jag fick spendera där. Över alla fina människor jag fick lära känna och över hur bra ledarna var. Har så mycket krambaksmälla nu och saknar mest allt och alla. Så får väl bara vänta 360 dagar nu tills nästa gång. Längtar.

Först: Håkan Hellström konserten. Så underbart fint. Kom in till stan med bussen klockan 11 och mötte Jennifer i entrén till folkets hus tillsammans med en annan grupp förvirrade personer som skulle köa. Vi fick dock hjälp efter ett tag och satte oss på övervåningen och gjorde oss hemmastada. Lekte maffia och körde musik-tävling för att fördriva tiden. Och åt. Var mest nervös hela tiden, nervös för att jag inte hade koll på läget som den kontrollmänniska jag är. Men till slut fick vi som var där innan klockan tolv bilda en kö efter våra könummer och sedan gå in och ta våra platser längst fram framför scenen. Jag, Jennifer, Saga och Ebba hamnade lite på sidan av mot vänster, men det var fint ändå att jag fick stå där och hålla i kravallstängslet. Sen: ännu mer väntan. Vi fick stå och vänta och längta i över en timma men det var så värt att det inte gjorde något. Håkan var underbar och jag var så lycklig över att få ögonkontakt med honom, att få dansa sönder till Ramlar och skrika mig hes flera gånger om. Tycker lite synd om alla de som råkade höra mig såhär i efterhand, eftersom min fulsång inte var nådig. Men vad gör det? Grät i bilen hem eftersom allt var över och eftersom allt hade varit så magiskt bra. Ont i hela kroppen hade jag också. Den nittonde december tvåtusen tretton var en bra dag.