Okej detta inlägg blev längre än vad jag trodde. Men det var en så fin och bra dag att jag vill skriva ner allting haha. Läs om ni orkar!

 

Klockan fem på lördagsmorgonen steg vi upp för att snabbt göra i ordning oss och äta lite frukost. Sen traskade vi iväg till bussstationen för att ta en buss som gick klockan sex. Linnea sov men jag var mest nervös och stressad över att vi inte skulle få ett könummer, så jag höll mig uppdaterad via instagram och twitter så gott det gick. När bussen stannade så gick vi så fort vi kunde till Ullevi och hamnade långt före de andra som hade åkt med samma buss som oss haha.

Där ringlade sig en lång kö uppför en backe med nya personer som anlände hela tiden. Vi ställde oss där och tittade oss förvirrat omkring. När vi kom lite längre fram fick vi veta att vi skulle bli placerade i den andra fållen och könummer skrevs på våra händer - 721 och 722. Så det var bara att sätta sig ner utanför Ullevi med de andra nummrena ovanför 600 och invänta mer information. Under dagen hann vi spela kort, gå till Willys och köpa tuggummi och kex, läsa och äta mat. Mitt på dagen vart vi insläppta i andra fållen där vi satt i flera timmar och brände axlarna i den stekande solen samt blev bekanta med två trevliga tjejer från stockholm. Allt var väldigt förvirrat och vi hade ingen aning om när vi egentligen skulle bli insläppta, vilket gjorde att jag och Linnea bokstavligt talat kastade i oss vår pasta helt i onödan. Men efter yttligare några timmars klagande från vår fålle fick vi äntligen lösa in våra biljetter. Jag och Linnea sprang hälften skrikande och hälften fnittrade över hela Ullevi för att komma fram till scenen så fort som möjligt och det just den minuten var jag så himla lycklig.

Längtar så himla mycket tills The Fault In Our Stars kommer ut på bio. Läste boken i höstas och åh vad den är fin. Läs, verkligen, den är bäst!!!

Har stora förväntningar inför filmen för den verkar också bli super vilket John Green själv sagt. (Dessutom har jag gråtit varje gång bara åt trailern..) Så ja, läs om ni har möjlighet eller se den när den kommer ut, för den är så fasligt vacker och bra skriven!

 

 

Gissa vilken serie jag och Nina ska sitta och hyperventilera samt skrika åt imorgon?! SÄSONGSFINAL AAH. 

Alltså Pelle Adlén är så himla bra och ni borde söka upp honom på spotify genast.

Först: Håkan Hellström konserten. Så underbart fint. Kom in till stan med bussen klockan 11 och mötte Jennifer i entrén till folkets hus tillsammans med en annan grupp förvirrade personer som skulle köa. Vi fick dock hjälp efter ett tag och satte oss på övervåningen och gjorde oss hemmastada. Lekte maffia och körde musik-tävling för att fördriva tiden. Och åt. Var mest nervös hela tiden, nervös för att jag inte hade koll på läget som den kontrollmänniska jag är. Men till slut fick vi som var där innan klockan tolv bilda en kö efter våra könummer och sedan gå in och ta våra platser längst fram framför scenen. Jag, Jennifer, Saga och Ebba hamnade lite på sidan av mot vänster, men det var fint ändå att jag fick stå där och hålla i kravallstängslet. Sen: ännu mer väntan. Vi fick stå och vänta och längta i över en timma men det var så värt att det inte gjorde något. Håkan var underbar och jag var så lycklig över att få ögonkontakt med honom, att få dansa sönder till Ramlar och skrika mig hes flera gånger om. Tycker lite synd om alla de som råkade höra mig såhär i efterhand, eftersom min fulsång inte var nådig. Men vad gör det? Grät i bilen hem eftersom allt var över och eftersom allt hade varit så magiskt bra. Ont i hela kroppen hade jag också. Den nittonde december tvåtusen tretton var en bra dag.

Såg förresten Lars Winnerbäck för drygt tio dagar sen. Det var så himla fint, trots tråkig publik. Har ju längtat sen jag gick i sexan ändå.

Här kan ni i alla fall se en låt som någon annan filmade eftersom jag bara har dåliga klipp. Världens finaste Lasse ♥♥♥

 Dexys Midnight Runners – Come On Eileen

Såg The Perks of Being a Wallflower för andra gången idag, tillsammans med skolan. Var ju rätt besviken när jag såg den första gången, eftersom alla pratade om hur fantastisk den var så var mina förväntningar väldigt höga. Därför tyckte jag bestämt att det var en högst överskattad film. 

Men ni hade rätt, jag erkänner. Den är ju verkligen himla bra och fasligt fin! (Fast fortfarande - lite överskattad är den ändå) 

Och hur kan man inte crusha på Ezra Miller som Patrick? Mmm...

 

Mannen som är höst. Han som jag äntligen får se live i November. Världens finaste Lasse.

Jag ska äntligen få se Håkan Hellström live i december och det gör hela dagen och till och med livet ännu bättre. 

Favoritlåt för tillfället.

 

Idag har jag lyssnat på ännu mer information, fyllt i ännu lite till papper, fått datorer och gått på rundvandring. Annars har jag varit på upptäcksfärd nere i källaren och blev då utkörd från en korriod med flera frysrum och förråd (Som om vi tänkte stjäla deras rotfrukter?) och missat två bussar hem tillsammans med Jennifer. En tack vare sega lärare och en som inte stannade. Kul och sådär. Men kom ju hem till slut i alla fall. Kram.

[Tidsinställt]

 

Idag är det måndag och då kan man lyssna på Timo för han är bra.