En vecka på gymansiet har jag klarat av nu. Igår så hann vi bara prova kläder, få lås till datorskåpen samt få våra knivar (har fyra egna knivar woho, som är inlåsta på skolan dock haha). Och sitta och göra ingenting. Det har vi gjort mest hela tiden känns det som, bara suttit och väntat. Vi slutade tjugo över tio och då gick jag ner på stan och åt lunch på Barista, en grillad macka med hummus, mango och avokado. Sen köpte jag det jag skulle ha (räknehäfte och present till Rebecca) men också en eyeliner och en busskortsficka (vad heter det ens?) med Barbapapa på. Sen försökte jag ta död på tiden och gick sen upp till Midgård för att vänta på att Rebecca och Nina skulle sluta. Gick in ett tag för att säga hej till några andra och sen satte vi oss i kaffeterian där jag gav Rebecca en försenad födelsedagspresent och så satt vi och pratade i drygt en och en halv timme. Var så himla fint att äntligen få träffa henne igen, och även att säga hej till mina andra kompisar. Känns så knäppt att alla utom jag går på samma skola. Men det är ju både bra och dåligt. Kram på er finisar.

Har då alltså klarat av min första dag på gymnasiet. Efter en morgon med nervositet, tårar och kladdigt ansikte. Men jag tog mig dit och jag överlevde, även om jag blev snurrig och fick huvudvärk av all information och värme. Morgondagen känns inte fullt så jobbigt men ändå nervöst, liksom resten av veckan säkert kommer att göra. Men med två sovmornar och en dag där jag slutar riktigt tidigt så känns det ändå helt okej!

 

I morgon börjar jag gymnasiet så tänkte att jag kunde göra ett försök att återuppliva den här bloggen. 

Jag vet egentligen inte riktigt varför jag inte skrivit något. Lusten försvann helt enkelt och har haft så mycket olika känslor.

Och det är så svårt att hålla den vid liv när jag varken är bra på att fotografera eller skriva, och då mitt liv är lika intressant som en guldfisks. 

Några veckor hos mormor, några veckor hos farfar. Jag har läst, badat varje dag i en vecka med en av mina fastrar, tagit vara på solen, bakat, ätit middagar med mina släktingar och på riktigt njutit. Bland det bästa jag vet är att umgås med min släkt och att göra det nästan varje dag i en hel vecka har fått mig att må så bra. Sen åkte vi hem och jag vet knappt vad jag gjort men har i alla fall sett Känn ingen Sorg på bio och den var så obeskrivligt fin. Har varit opepp på livet ett tag men med fina sms från en vän som bor i en helt annan del av landet och Harry Potter har jag klarat mig. Och är väl typ tillbaka nu. Eller lite mer i ett mellanläge - är inte opepp men inte helt övertaggad på livet som jag kände mig efter Känn ingen sorg och framot i några dagar. Nej, utan lite mer mitt i mellan.Men i morgon händer det som jag längtat efter så länge nu.