"Egen studietid". Himla bra grej alltså. 

 

Saknar högstadiet då och då. Inte toalettgolv med gråt i halsen. Inte ångestfyllt huvud med "stå ut" på repeat.

Men hur det var när man faktiskt hade något att prata om med sina kompisar. Något som inte handlade om skolan eller bussresor.

Det är läskigt hur snabbt det går. Hur enkelt allt blir ansträngt och hur man måste kämpa för att hålla samtalsämnena vid liv.

Jag gick aldrig med på det här. Men jag är trots allt, lyckligare nu.