Håkan Hellström 7/6 2014

Okej detta inlägg blev längre än vad jag trodde. Men det var en så fin och bra dag att jag vill skriva ner allting haha. Läs om ni orkar!
En vecka sen:
 
Klockan fem på lördagsmorgonen steg vi upp för att snabbt göra i ordning oss och äta lite frukost. Sen traskade vi iväg till bussstationen för att ta en buss som gick klockan sex. Linnea sov men jag var mest nervös och stressad över att vi inte skulle få ett könummer, så jag höll mig uppdaterad via instagram och twitter så gott det gick. När bussen stannade så gick vi så fort vi kunde till Ullevi och hamnade långt före de andra som hade åkt med samma buss som oss haha.
Där ringlade sig en lång kö uppför en backe med nya personer som anlände hela tiden. Vi ställde oss där och tittade oss förvirrat omkring. När vi kom lite längre fram fick vi veta att vi skulle bli placerade i den andra fållen och könummer skrevs på våra händer - 721 och 722. Så det var bara att sätta sig ner utanför Ullevi med de andra nummrena ovanför 600 och invänta mer information. Under dagen hann vi spela kort, gå till Willys och köpa tuggummi och kex, läsa och äta mat. Mitt på dagen vart vi insläppta i andra fållen där vi satt i flera timmar och brände axlarna i den stekande solen samt blev bekanta med två trevliga tjejer från stockholm. Allt var väldigt förvirrat och vi hade ingen aning om när vi egentligen skulle bli insläppta, vilket gjorde att jag och Linnea bokstavligt talat kastade i oss vår pasta helt i onödan. Men efter yttligare några timmars klagande från vår fålle fick vi äntligen lösa in våra biljetter. Jag och Linnea sprang hälften skrikande och hälften fnittrade över hela Ullevi för att komma fram till scenen så fort som möjligt och det just den minuten var jag så himla lycklig.
Inne på Ullevi satte vi oss i mitten, till vänster om catwalken och väntade. Det blev väldigt trångt och fötterna somnade mest hela tiden. En och en halv timme innan konserten (eller kanske innan förbanden? Minns inte riktigt) så började alla ställa sig upp vilket var fett jobbigt. Sen efter en timmes förunderhållning (som var ganska uttråkande) kom han äntligen.
Till tonerna av Tro och Tvivel uppenbarade sig Håkan. Världens finaste. Medan jag sjöng "Nittifyra hade jag ett fast jooobb" för full hals och hoppdansade så sköts jag och Linnea åt två helt olika håll. Hon mot catwalken och jag in mot mitten av publikhavet. Därför var vi åtskiljda resten av konserten vilket var väldigt synd, försökte se hennes lockiga hår så många gånger men det var för många andra där. Men hon var så glad efteråt och fick ta på Håkan så det gjorde inte så mycket ändå.
 
Det var hur som helst en fantastisk upplevelse. Att få vara en av de 69 349 personerna som var med och slog publikrekord på Ullevi - och rekord i hela norden. Det var så fint att se hur glad Håkan var. Några tårar släppte jag under hans mellansnack, för det här var så jävla stort och han är så värd det. Dansade och sjöng, grät och skrattade och hoppade så gott jag kunde. Konfettiregn under Känn ingen Sorg för mig Göteborg tror jag och aah blev så lycklig. Samlade på mig massa konfetti för det är ett minne för livet.
En av de bästa dagarna i mitt liv. Hade bara önskat lite fler äldre låtar och kanske att jag inte hade hamnat sämre och sämre till ju längre konserten gick. Och såklart att jag hade fått stå bredvid Linnea och krama om henne under Gårdakvarnar Och Skit - för jag går inte isär när jag går med dig ♥
 
Tack Håkan. Tack för tårarna på kinderna och stjärnorna på himlarna. Tack för att du finns och gör det som ingen annan kan. Tack.
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback