The Perks of Being a Wallflower

 Dexys Midnight Runners – Come On Eileen
Såg The Perks of Being a Wallflower för andra gången idag, tillsammans med skolan. Var ju rätt besviken när jag såg den första gången, eftersom alla pratade om hur fantastisk den var så var mina förväntningar väldigt höga. Därför tyckte jag bestämt att det var en högst överskattad film. 
Men ni hade rätt, jag erkänner. Den är ju verkligen himla bra och fasligt fin! (Fast fortfarande - lite överskattad är den ändå) 
Och hur kan man inte crusha på Ezra Miller som Patrick? Mmm...
 

Kommentarer
- johanna

Den är jättebra! Men jag håller inte direkt med om att man bölar till den som många verkar tycka. Ja, den är fin och den är bitvis sorglig, men..

Svar: Nej, jag minns inte om jag grät lite första gången men inte denna i alla fall. Sorglig är den, speciellt när man ser hur dåligt han egentligen mår, men det finns ju sorgligare filmer....
Sen beror det ju mycket på vem man är som person också om man gråter eller inte, jag grät t.ex. till Snövit en gång haha!
kristaller.blo.gg

2013-10-10 @ 06:47:56

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback