Har nu bestämt mig för att börja om på en ny blogg. Följ gärna med till den. 

Kristaller.blo.gg 

Halloj. Min kamera kom för några dagar sen och jag älskar den på alla sätt och vis. Dessutom fick jag veta att på måndag börjar jag Estetik och Media på Midgårdsskolan. Byter gymnasielinje och skola helt enkelt. Om en vecka börjar jag alltså om ettan och just nu känner jag mig halvt galen men ändå himla glad. Kommer bli jättenervöst att behöva genomgå första veckorna på en ny skola med ny klass igen men äsch jag klarar det nog. Klarade det ju första gången.

 

 

Har förresten beställt hem en ny kamera nu!! Är glad men utan pengar.

Det är mycket som stör min sömn.

Mest gymnasietankar, igen. Igår skickade jag iväg ett mail till syven efter ännu mer osäkerhet om jag verkligen vill bli konditor och gå restaurang och livsmedelprogrammet. Både hoppas och skräms av tanken på ett svar om att byte är möjligt. Vad vill jag göra i framtiden egentligen?

Hur ska jag kunna veta det, sexton år gammal med en sådan osäkerhet och beslutsångest att välja glass känns som ett livsavgörande?

Känner att jag borde vara lite mer yolo, hur töntigt man än kan tycka det uttrycket är.

Om jag använder min gymnasietid till något roligt så kommer jag åtminstone ha det att se tillbaka på, iställlet för att känna någon form av ånger och saknad resten av livet. Men det är mycket som skrämmer ändå. Börja om igen. Lära känna nya människor. Lämna Jennifer och andra fina klasskompisar. Att gå på en skola som inte dömmer men ändå dömmer så jävla mycket. 

 

Resten av lovet kommer antagligen gå åt till ännu mer funderingar med folk som säger olika saker åt mig hela tiden.

Men jag vill faktiskt följa mina egna tankar och känslor för en gångs skull. Snälla låt mig göra det.

UxU är alltså en ny festival i Umeå som jag köpte en så kallad Co-Founder-biljett till i höstas vilket förlängde festivalen med 15 sekunder. Den var dessutom billigare + gav mig förmåner under festivalen så det var nice. I alla fall så började det i fredags och jag var där med Linn och Nellie från klassen men hängde lite smått med Anna och Frida också. Under kvällen såg vi snuttar ur olika framtändanden och sen hela Laleh. 

 Klockan tolv spelade äntligen Markus Krunegård och åh vad bra han är. Jag stod bredvid fina Anna och hoppade till Jag är en vampyr och älskade talet om Mänsklig Värme. När de sista tonerna dog ut gick jag och Anna till busshållplatsen där hennes smått stressade kompisar redan stod. Så åkte vi buss i typ en timma men det gjorde inget för det var mysigt sällskap och skönt att sitta ner.

 

På lördagen åkte jag in igen vid fem och fick ännu mer "Feminist as fuck"-tatueringar från Grön Ungdom och tog ännu fler bilder i SJ's fotoautomat. Tittade på Lucy Love och Femtastic (Alltså HUR BRA??) och sen när klockan närmade sig midnatt igen så anslöt vi oss till samlingen vid stora scenen för att titta på Phoenix. Så jävla bra och kul, hoppade och dansade mig igenom hela konserten och tog på Thomas Mars axel.

Två lyckade kvällar och en himla bra festival helt enkelt.

Under tiden jag har varit hemma har jag mest njutit och umgåtts med fina vänner. Vi har hunnit med Vännäsdagarna, att servera på bröllop (mina konfaledare och vänners), badning och en lång äventyrsdag som innebar cyklade i flera mil och dyblöta kläder men även skratt och god glass. Och även UxU som jag skriver mer om snart hihi. Annars är livet rätt fint och jag är glad. Hoppas ni har det fint puss!

I måndags mötte jag upp Anna på stan och vi fikade två gånger samt gick på upptäcksfärd. Men mest så pratade vi om allt och inget. Det var en himla bra dag i alla fall med lika bra sällskap!

Okej detta inlägg blev längre än vad jag trodde. Men det var en så fin och bra dag att jag vill skriva ner allting haha. Läs om ni orkar!

 

Klockan fem på lördagsmorgonen steg vi upp för att snabbt göra i ordning oss och äta lite frukost. Sen traskade vi iväg till bussstationen för att ta en buss som gick klockan sex. Linnea sov men jag var mest nervös och stressad över att vi inte skulle få ett könummer, så jag höll mig uppdaterad via instagram och twitter så gott det gick. När bussen stannade så gick vi så fort vi kunde till Ullevi och hamnade långt före de andra som hade åkt med samma buss som oss haha.

Där ringlade sig en lång kö uppför en backe med nya personer som anlände hela tiden. Vi ställde oss där och tittade oss förvirrat omkring. När vi kom lite längre fram fick vi veta att vi skulle bli placerade i den andra fållen och könummer skrevs på våra händer - 721 och 722. Så det var bara att sätta sig ner utanför Ullevi med de andra nummrena ovanför 600 och invänta mer information. Under dagen hann vi spela kort, gå till Willys och köpa tuggummi och kex, läsa och äta mat. Mitt på dagen vart vi insläppta i andra fållen där vi satt i flera timmar och brände axlarna i den stekande solen samt blev bekanta med två trevliga tjejer från stockholm. Allt var väldigt förvirrat och vi hade ingen aning om när vi egentligen skulle bli insläppta, vilket gjorde att jag och Linnea bokstavligt talat kastade i oss vår pasta helt i onödan. Men efter yttligare några timmars klagande från vår fålle fick vi äntligen lösa in våra biljetter. Jag och Linnea sprang hälften skrikande och hälften fnittrade över hela Ullevi för att komma fram till scenen så fort som möjligt och det just den minuten var jag så himla lycklig.

På fredagen åkte vi in till Göteborg med tåg. Där fick jag en "guidad tur" av Linnea haha, vi började med Haga och wow så fint det var där. Kullerstensgator med vackra byggnader och fina caféer i varje hörn.

Lunch åt vi på Condeco, tog en världsgod vegetarisk lasagne som man fick tzatziki till, ÄLSKAR TZATZIKI. Ska bli stammis på Condeco när jag flyttar till Göteborg. Sen gick vi till lite olika affärer, bland annat Beyond Retro och Pop Boutique där jag inte köpte något men beundrade allt fint. På Lush pratade vi med ett jättetrevlig affärsbiträde som kom från New York, och köpte varsin schampokaka.

När vi kom hem så lyssnade vi på ännu mer Håkan medan det regnade och åskan mullrade, så mysigt. Sen åt vi en jättegod middag med en sandwichtårta till efterätt. Kalas! Och efter det förberedde vi matlådor till morgondagen och ställde väckarklockorna på prick fem.
Nästa dag skulle vi ju faktiskt se Håkan Hellström.

"Alla skriver om hur mycket de längtar till sommaren. Gör upp planer med sina kompisar och ser med förtjusning hur dagarna närmar sig sommarlov.
Sommarlov och en paus ifrån skolan är något jag också längtar efter, såklart. Men samtidigt tänker jag på sommaren med en klump i magen.
Det har liksom aldrig blivit som jag vill de senaste somrarna. Det slutar ändå med att jag sitter ensam uppe på mitt rum med ordet patetisk spinnande i hjärnan. Det finns för många tillfällen då jag hatar mig själv för att jag inte kan förmå mig att höra av mig till någon, för mycket tid med min värsta fiende ensamheten. Lyckas a l l t i d bygga upp några jävla förväntningar ändå. Tänker att i år, nu ska det bli skillnad.

 

Tror att jag kanske kommer skriva ännu mindre här en tid framöver. Har inga bilder att visa och inget liv att berätta om. Gör ju ingenting på dagarna ändå. Jag kanske kommer tillbaka efter Göteborg, men nu känns bloggen mest som ett jobbigt krav. Kram.

I fredags var det mattenationella hela dagen vilket var ganska jättejobbigt, och sedan spelade jag brännboll på kvällen vilket inte riktigt är min grej. Sen igår var jag på kosläpp och åt glass, och resten av dagen och kvällen var jag ledsen och hatade allt.

Min söndag har jag spenderat på kyrkan på ett himla långt möte och sen åkte familjen in till stan och åt supergod mat på Costas.

 

Denna vecka består av väldigt få lektioner så tänker att jag nog överlever den med.

För veckan efter det så åker jag till Göteborg(!!!), träffar Linnea(!!!!!!!!!) och ser Håkan Hellström!!!! 

Besviken sköljer över mig och jag vet att den här kvällen kommer döda mig. Är så redo att lämna den här hålan.

 

Jag tänker på skolavslutningen i nian då jag inte bara grät över att behöva lämna min klass, utan också för att jag var den enda som inte hade några planer för kvällen.
Jag tänker på valborg när jag och Nina satt inne och spelade sims i någon timme.
Jag tänker på Vännäsdagarna förra året, när jag var tvungen att stänga fönstret för att jag inte orkade höra hur roligt alla utanför hade det.
Jag tänker på alla de där jävla sommarloven då jag suttit ensam uppe på mitt rum framför datorn.
Jag tänker på alla andra dagar då jag gjort samma sak.
Jag tänker på mammas medlidande röst när hon hopplöst försöker trösta mig.
Jag tänker på hur mycket jag vill slita lös skinnet från min kropp, bli någon annan, någon som inte är jag.
Jag tänker på att jag måste vara den största jävla besvikelsen som mina föräldrar kunde fått.

Känner mig tom ikväll. Lämnade mina vänner för en timme sen och då försvann all form av glädje.

Tankarna snurrar och jag vet verkligen inte vad jag tycker och känner längre.

Otillräcklig. Måste prata med alla. Hinner knappt prata med den person jag verkligen behöver, hinner inte vara en bra vän.

Vill inte gå på en skola utan dem. Vet inte vad jag ska göra i framtiden. Fortsätta eller byta linje? Sluta från en bra klass med fina personer och börja på en bra skola men utan bakning? Eller gå kvar och känna resten av livet att jag missade något?

Måste prata med syv - orkar inte prata.

Förresten, hur gör man för att vara bra? Hur gör man egentligen? Mina försök har inte funkat särskilt bra.
Är så rädd att förlora alla. Är ju egentligen ingenting. Kaos i huvudet.

 

Tar antagligen bort det här imorgon. Är för trött för att ens tänka över detta inlägg just nu.

 

 

☁ Idag gjorde vi först bakelser och sedan var vi på Yrkes-SM med klassen. Det var kul.

☁ I morgon kanske jag ska få träffa Rebecca igen för första gången på 1 månad??!?! Om jag inte får krama henne snart så exploderar jag.

☁ På måndag ska jag på knytkalas mot rasism, för Jimmie Åkesson och SD ska prata i Umeå. Känner en aning obehag inför att vara nära honom.

☁ Nu är jag less på allt och lyssnar på Masshysteri.

 

 

Kramade Gudrun Schyman igår och det var väldigt fint.
Alltså hon var så himla snäll och gullig, lät oss fotografera och kramade flera av oss som stod kvar. Åh vad hon är bra.