På engelskan läser vi och pratar om det här med internet och folk man möter där. Och visst, jag vet att det kan hända mycket och att man bör vara försiktig med information och vad man skriver. Men det känns ändå som att att alla fastnar på hur dåligt det är att prata med folk via sin dator. Och det är ju synd, eftersom det är så mycket mer. Jag har lärt känna så underbara människor via internet som jag är oerhört tacksam över att jag fått prata med. För hur fint är det inte, att få ett sms från någon som bor cirka 104 mil bort, med ord som kommer hjälpa en mörk höstnatt när tankar som inte bör finnas kommer smygande? Någon helg framöver kommer jag kanske få träffa någon som lärt känna via internet, någon som ändrat nästan hela min musiksmak till vad den är nu. I sommar kommer jag mest troligt få träffa min fina trasdocka som fått mig att klara sommaren och som finns ett sms bort, oavsett om det gäller cheescake, fina pojkar eller dagar då allt är mörkt. Och förhoppningsvis så får jag träffa alla de andra betydellsefulla människorna som jag skrivit med också någon gång i framtiden. Och det känns väldigt bra.

 

Vet inte ens vart jag ville komma med den här texten, förutom att internetkompisar är så fantastiskt jävla bra.

(Vanliga vänner är ju också bra såklart)