Skolavslutningen

Här är lite från min skolavslutning. Vi samlades först i kyrkan och radade upp oss på bänkarna som var skyltade med 9D-flaggor. Någon höll tal, de som valt musik på elevensval uppträdde och sjöng hur fint som helst och stipendium till nian med högsta betyg delades ut. Det gick till Vega som ni ser som är typ den smartaste jag känner så det var inte en så stor överraskning, för mig i alla fall. Sedan gick vi upp till skolan och  satte oss för sista gången i samlad trupp i vårt klassrum. Leif pratade lite och sedan fick vi betygen. Har inte så mycket att säga om det mer än att jag höjde mig i kanske fyra ämnen och jag lyckades få D i matte vilket känns så himla skönt eftersom den bara gått utför den här terminen. Sen var det glass och jag hann bara krama farväl av två personen som inte går i min klass innan vi skynade oss upp på flaket. Och det var så himla BÄST. Vi skreksjöng till Spice Girls, hoppade så hela vagnen gungade till boom boom boom boom! och försökte hänga med så gott vi kunde till Ingen sommar utan reggae när vagnen körde runt om i vårat lilla samhälle. Efter massa mer musik och skrikande så stannade vi vid missionkyrkan där vi åt tårta och såg på Gustavs film från Barcelona och ett bildspel jag gjort. Sen fick våra mentorer presenter och Jazmine delade ut teckningar hon gjort. Sen gick vi ut och hade kramring och då började mina tårar rinna på riktigt och allt var så himla sorgligt. Och blev så rörd den dagen. Rörd över Anton som sa att "Din nya klass kommer älska dig precis lika mycket som vi älskar dig, det kommer gå bra", rörd över kramarna jag fick av Ludvig och Rebecca när jag grät så mycket och rörd över alla inlägg i våran fb-grupp. För vi kommer nog ändå aldrig vara över, världens bästa klass 9D.
 
Grät massa mer den dagen och beredde mig på att vara ensam ännu en kväll men det slutade med att jag och Nina drog iväg på ett avslutningsfirande som blev jätteroligt. Träffade folk, fick höra av en kompis från konfan att jag blivit jättefin och badade med kläderna på för det regnade ändå så vad gör det om man blir ännu mer blöt. Så det vart ändå himla lyckat. Dagen var mest bara massa känslor överallt, lycka, sorg och panik. Men jag överlever nog.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback